Jag fixade 6 av 10 nyårsmål. Vad blir mina mål 2017?

Så var det dags igen, nyårslöften eller nyårsmål som jag väljer att kalla det. Har kört på den här metoden i några år nu, och varje år så lyckas jag checka av många utav punkterna. Målen gör mig målinriktad och ger mig motivation till att fixa dom. Här nedan kan ni läsa om mina officiella mål för 2016, följt utav mina kommande mål för 2017.


Nyårsmål 2016.
  • Gå klart utbildningen (YH Fjäll och äventyrsledare) och prestera så bra jag bara kan
    CHECK! √
    Det har varit en så rolig utbildning, men det har varit mycket tufft att kombinera den med panikångest. Tar med mig SÅ många lärdomar härifrån på alla plan. Tack!
  • Flytta till Norge
    Flyttade inte till Norge (tror dock detta kommer senare). Däremot skaffade jag lägenhet i Umeå, så..
    CHECK! √
  • Vandra Kungsleden Abisko – Hemavan
    CHECK!
    plus 18 vandringsmil extra
  • Börja skriva mer och förhoppningsvis börjat skissa på en bok jag funderat över en längre tid.
    CHECK!
    Skriver mer och har påbörjat en bok..haha what.. stay tuned!
  • Fått med mig mamma upp på Kebnekaise
    Nej.. .däremot fick hela familjen en guidad tur (av mig) upp på Kebnekaise i julklapp, i sommar blir det av!
  • Blivit blodgivare.
    CHECK! 
  • Sprungit ett OCR-lopp.
    Nej.. vet faktiskt inte varför. Märkligt. Det som är så jäkla roligt! förhoppningsvis 2017.
  • Kört Cykelvasan90 i Augusti.
    Nej. Jag sålde min biljett/startplats och cyklade 90 mil på landsväg istället
  • Skaffat mig en mental coach el liknande, för att må bättre psykiskt. 
    Jag har pratat mer med folk och fått mer kunskap inom det som rör prestationsångest, utmattningssyndrom och panikångest, OCH jag mår betydligt mycket bättre. CHECK! √

 

Nyårsmål 2017.

Jag har skrivit upp ganska många mål för kommande året. Målmedvetenhet och lite jävlar anamma är det som krävs. Alla målen kommer jag dock inte skriva ut offentligt i bloggen, men jag delar med mig av ett gäng här nedan!

  • Lyckats fixa ett förstahandskontrakt på lägenhet
  • Genomföra mitt kommande sommaräventyr (mer info kommer senare)
  • Börjat jobba och ägna mig mer åt det jag verkligen vill syssla med
  • Läsa mer böcker. Under 2016 läste jag tre stycken (!), ska försöka med en i månaden, dvs 12 stycken under 2017. Det är ju kul när jag väl kommer igång, och jag har ett gäng på lager.. perfekt!
  • Klappa mig själv mer på axeln (bokstavligt talat). Viktigt att berömma och belöna sig själv när man gjort något bra!
  • Besökt två nya länder
  • Varit ute på minst en dejt.. haha.. någon gång måste jag ju våga testa
  • Guidat familjen upp på Sveriges högsta tak, Keb
  • Få en krönika publicerad och skriva ännu mer
  • Läst någon kurs/kortare utbildning 

Detta får bli ”årets bild” 2016.
Så ostoppbar och lycklig. Så äkta. 110% stolthet. Så fri.

Tack för ett minst sagt äventyrligt år, 2016!

JANUARI:

Firade in det nya året på någon halvkul nyårsfest, bokade en resa till Thailand, läste Johannes Hansens bok på cirkus 40 timmar (rekord), deltog i Vinterkyla del 2 med klassen, testade nya topptursutrustningen i Norge, isklättrade för första gången OCH fick se den absolut vackraste soluppgången jag någonsin sett.

 

img_1303

 

 

 

FEBRUARI: 

Gick en lavinutbildning i Höglekardalen med klassen, körde lite skoter i Älvdalen och flög äntligen ner till Koh Lanta och började jobba /-och praktisera på dykcentret Kon-Tiki. Resten av månaden bestod utav mängder med sol, bad, fiskar, fantastiska gäster och rolig guidning. Herregud så rätt jag hade hamnat på båten.

fullskarmsinfangning-2016-03-14-104758-bmp

MARS:

Paradismånaden. Hela dagarna under hela Mars bestod utav guidning på båten, fantastisk kontakt med nya roliga människor, bad i mängder, dök och snorklade med hajar och massor av fiskstim, njöt varenda dag. Herregud vilken bra månad detta var. Märkte även hur jäkla bra träning det var att jobba som snorklingsguide haha!

win_20160316_12_02_40_proAPRIL:

Jag guidade i några dagar in på april och grät floder då jag skulle åka hem. Saknar min thaifamilj så mycket och jag längtar verkligen tills nästa gång jag åker ner till Lanta igen..  Innan jag åkte vidare till Ao Nang för lite ledighet utan jobb. Supertrevligt, fick även finbesök ifrån Sverige då också!
Efter att jag landat i Sverige blev det direkt otroliga kontraster då vi skulle tillbaka till skolan och packa om inför Jotunheimen. Från sol och 30 grader varmt, till minusgrader och snö så långt ögat kunde nå. Älskar sjuka kontraster! Började även samarbetra tillsammans med godaste Wild Chips under April. OCH firade min födelsedag i Älvdalen. Fick klättra upp i en mast med Rasmus och Fredrik och fick pengar till att göra dreads av klassen. Bästa ni!

MAJ:

Tok här lite ledighet från skolan för att (äntligen) dra på den gröna uniformen igen. Deltog i övningen Våreld i någon vecka och lärde känna så många nya roliga människor. Herregud vad jag bara älskar att åka tillbaka till Skövde ibland! träffade även fina Elin som jag guidade i Thailand av en slump på plats i Skövde. Så roligt:)
Här släppte jag även nyheten om mitt då kommande välgörenhetsprojekt ”1700km för Ung Cancer”.

 

JUNI:

Skaffade dreads!!?!! YAS! så ballt. Gick en utbildning via skolan till forsränningsguide och fortsatte planera inför sommarens projekt. Startade sammarbete tillsammans med 24 hour meals, CLIF bar och Cykel & fiskecenter. Evigt tacksam!
Gjorde en cykeltur till stugan och var helnöjd med cykeln jag skulle spendera många timmar tillsammans med under sommaren.

 

 

 

JULI:

Månaden jag längtat efter SÅ länge. Nu började äventyret, den 11 juli åkte kajaken iväg från hemmet i Ske-å upp mot Haparanda. En cool känsla. Hela månaden bestod utav Kajakpaddling till Haparanda. Cykling därifrån till Treriksröset och vandring därifrån till Abisko. Hann alltså ta mig cirkus 95 mil med hjälp av min starka kropp från 11 – 31 juli. Grymt!

 

 

 

DCIM100GOPROGOPR6393.
AUGUSTI:

Från 1 juli till 25 juli så spenderade jag 98% i vandringskängor och bodde i mitt lilla solotält. Det regnade ta-mig-fan hela tiden men jag var så jävla glad. Jag har aldrig någonsin känt en sådan frihetskänsla. Och jag lärde känna SÅ många fina människor längst de resterande 44 milen på vandringsleden och sista cykelsträckan hem. Många av de jag träffade har jag ännu kontakt med. Tacksam för det! Under den här månaden lyckades vi även tillsammans samla in 16 510.- till Ung cancer ♥. Så häftigt!

ida1-arlima_mw980

 SEPTEMBER:

Från ett äventyr till ett annat. Gick en glaciärsutbildning med klassen i Jotunheimen (såå roligt och lärorikt!), jag åkte till Stockholm och umgicks med finaste Louise, tåg tåget till Gävle för att överraska min (då) gravida och vackra kusin, samt att här var det ett år sedan jag fick min första första panikångestattack. Märklig känsla.

dsc_000001

OKTOBER:

Kanske lugnaste månaden på hela året. Här var det fullt fokus på sista månaden i skolan med strapatstur, överlevnad och annat spännande. Besökte roliga Äventyrsgruvan med ett glatt gäng och ordnade klart allting inför min kommande flytt norrut.

 

 

 

 

NOVEMBER:

Tackade Älvdalen, klasskompisarna och allt runt omkring för ett extremt äventyrligt 1,5 år i Dalarna. Drog flyttlasset upp och flyttade in i min nya supermysiga lägenhet i Umeå. Adressändrade och shoppade nå djävulskt på IKEA. Började jobba som undersköterska igen och tog det ganska lugnt faktiskt. Eller ja det var mycket jobb och mycket fix, men överlag en lugn månad. Kände direkt abstinens efter fjäll.

 

DECEMBER:

Ungefär samma som ovan. Väldigt mycket jobb, mycket förkylningar och lite mer abstinens efter fjäll. Minns typ inte vad jag gjort den här månaden. Bästa var dock helt klart när jag fick finaste besöket någonsin från Stockholm utav Jim & Patrik som jag lärde känna på en kryssning då jag var 14 år. Så glad att ni kom upp.

 

 

 

2016 har inneburit många känslor och mängder utav äventyr. Jag har lärt mig mycket om mig själv, lärt känna SÅ många nya människor, jag har haft panikångestattacker och blivit betydligt mycket starkare i mig själv. Jag står på mig på ett helt annat sätt i tuffare situationer och jag vet vad jag går för.
TACK 2016 för alla möjligheterna jag fått och TACK till mig själv för att jag tagit alla chanser till att utvecklas och bygga upp de livet jag drömmer om att leva. Jag har många mål under 2017, och jag ser fram emot att kicka igång det nya året!
Tack till alla som följt mina äventyr, skrivit om mig i tidningar, donerat pengar till ung cancer, hjälpt mig när jag haft det tufft och berömt mig för det jag gjort. 

Frihet under ansvar.

Att inreda ensam är ibland knepigt. Speciellt när man bara har två armar och två händer, och på något vis ska man få till en bra höjd på ramar, det ska mätas och hållas upp haha.. Jag har fått använda mig utav gopro, webbkamera och allt möjligt för att lyckas. Skam den som ger sig! roligt är det iallafall. Jag har spenderat mer tid med skruvdragaren under dessa veckor jag bott här än vad jag gjort under hela min livstid tidigare.

Saker och ting har i alla fall börjat falla på plats. Soffan är här, ett soffbord har jag fixat ihop själv och tv’n är inköpt och gör livet lite mer socialt. Annars då.. jobben flyter på och jag känner frihet trots anställningar som annars skrämmer mig.
Det är för mig så otroligt viktigt att kunna ställa krav och få lite fria händer. Frihet under ansvar. Jag måste få vara min egen chef också samtidigt som jag har någon annan som bestämmer lite (och betalar ut min lön..). Gillar upplägget jag har nu!

 

Imorgon em får jag finbesök från Stockholm under fyra dagar. Jim & Patrik jag lärde känna på en kryssning för en evighet sedan (6½år sen) har äntligen fått tummen ur och bokat en resa upp hit haha. Ska bli så roligt att ha dom här!

win_20161130_09_29_29_pro win_20161130_09_57_11_pro win_20161130_09_57_52_pro

dsc_0003

När abstinensen kommer smygande

Har du någon hobby? alltså verkligen en sån där otrolig hobby som ger dig ett stort leende i ansiktet av bara tanken på att utföra detta? Min största hobby av alla mina intressen är verkligen friluftsliv och äventyr av alla dess slag.
Berg. Hav. Skog. Tält. Enkel mat. Frihet. Resa. Upptäcka. Adrenalin. 
Det är en mycket märklig känsla att gå från en friluftsutbildning på 1,5 år (varav kanske 10 dagar inne i klassrummet) till lägenhet i Norrlands huvudstad (nej inte Sundsvall och definitivt inte Östersund som idol-Per säger) Umeå. 

[clear] Jag må ha bott på fem/sex olika ställen de senaste fem åren. Flyttat runt i min ensamhet och sökt efter nya kickar och utmaningar. Många tycker att det är stora steg att resa iväg, dra ut på äventyr, testa sina vingar eller kanske gå en utbildning. För mig har det här varit den absolut största utmaningen i mitt liv so far. Att söka lägenhet. Adressändra(!!?!). Skaffa ett mer långsiktigt jobb. Handla inredning och köksredskap på IKEA. Jobba häcken för att ha råd med hyror/räkningar/mat/ett liv.
Jag trivs så sinnessjukt bra i min mysiga lägenhet på Haga i Umeå. En stad som känts som en hemstad för mig så länge jag kan minnas. Men jag känner redan hur det kliar sönder i mina äventysfingrar. Jag skulle vilja ta mig iväg en sväng med turskidor i fjällen under vintern. Sedan planerar jag inför mitt cykeläventyr för sommaren, och berget jag mest troligt kommer att besöka senare under 2017. Jag ser verkligen fram emot det. Jag kommer även jobba vidare lite med eget på sidan av mina undersköterskejobb och utveckla allting inom den kategori jag verkligen brinner för. Allting tar sin tid och jag ser detta som ett lärorikt kapitel i livet. Ännu trivs jag bra! trots att jag börjar få ordentlig äventyrs-abstinens och att Umeå har ett helt otroligt dåligt hockeylag. Tur jag har nära hem så jag kan se lite riktig hockey oftare nu. 😉

 

PS. Jag är på G med en helt ny hemsida och blogg (innehållet härifrån kommer dock givetvis att flyttas över).
Ska bli spännande! håll utkik 😀

DCIM100GOPROGOPR5318.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Slutprov, överlevnad och en fin solnedgång

img_20161027_113608Det drar ihop sig ordentligt. Det är näst sista helgen i Älvdalen och vi laddar upp för fullt inför nästa veckas strapatstur. Själva turen kommer vara uppdelad i tre nivåer. Grön, blå och svart. Svarta är sista nivån och avslutas senast kl 12 på fredag. Detta innebär alltså att kommande tur kan ta slut när som helst mellan måndag eftermiddag/natt och fredag kl 12. Beroende på hur ens orienteringskunskaper är och hur tjockt pannbenet mäter.

Detta kommer att bli som ett ”slutprov” fast utan betygskriterier, just eftersom våra betyg redan är satta. Det kommer bli några dagar med matbrist, kalla nätter och vi kommer få klara oss utan det mesta som vi anser vara ”nödvändig utrustning.” Jag ser fram emot veckan med skräckblandad förtjusning! jag är rädd för att springa vilse mitt i natten och tvingas avbryta p.g.a. det, och samtidigt vet jag att jag har ett tjockt pannben för att klara kärva situationer. Blir spännande att se hur långt man klarar!

Under den här veckan som var har vi haft lite överlevnad då vi fick bygga en gruppbivack och träna på att göra upp eld bland annat. Samt att vi gick igenom vad man kan äta och inte, samt hur vi på bästa sätt får tag i (hyfsat) rent vatten. En kul dag ute med klassen!
Idag har jag umgåtts med finaste Linnea under dagen och på kvällen blev det en fin solnedgång på kära Hykjeberg med Rasmus och Fredrik. Bra dag♥dsc_0003_1
_20161029_164751
fullskarmsinfangning-2016-10-29-204423-bmp

 

En gruva full av äventyr och redo för flytt.

14555643_10154611902667346_1836519197_nDet är nu bara 13 dagar (!!) kvar i Älvdalen och på Älvdalens utbildningscentrum. Snart utbildad Fjäll – och äventyrsledare och 100% redo för nya kommande äventyr och projekt. På dessa dagar ska vi lära oss lite om meteorologi under två dagar, ha ett
överlevnadsdygn ute samt genomföra strapatsturen som är lite av ett slutprov på hela utbildningen. Jag jämför den lite med ”aldrig ge upp” som Försvarsmakten har i slutet av grundutbildningen. Dvs många mils vandring, olika uppgifter, sömnbrist och en del svält. Ska bli väldigt spännande att jämföra dessa två!

 

Igår var vi ett glatt gäng härifrån som åkte till Tuna-Hästberg för att besöka Äventyrsgruvan. Vi blev guidade i ganska många timmar utav Robin och Melissa (som också gått/går samma utbildning som jag). Det blev en heldag med längst deras långa Via Ferrata led mixat med firning, zipline och annat spännande. En riktigt rolig dag och jag ska absolut åka dit igen framöver men då med dykutrustning på ryggen. Det finns även möjlighet att dyka där och jag ville verkligen bara hoppa i när man fick se det kristallblå vattnet..jisses♥

 

14826366_10154445209231815_1027948283_n
Hela gänget samlat efteråt

I övrigt så är jag helt otroligt taggad på att flytta härifrån nu (även om det också känns lite tråkigt och märkligt.) Men direkt jag slutat här så går flyttlasset till Umeå där jag ska bosätta mig lite mer permanent en tid framöver. Jag behöver landa lite nu efter alla år med olika boenden i olika städer och Umeå kändes som ett självklart val. Där är tanken att jag ska samla mig litegrann, jobba en hel del, bygga vidare på mitt eget varumärke och göra klart planerna inför nästkommande äventyr. Vart det bär av har jag bestämt, och det kommer bli rätt sjukt haha. Ser så fram emot att kicka igång detta 🙂

 

Förresten så håller jag på att fixa en ny hemsida OCH blogg. Det kommer ta någon vecka tills allting är klart, men håll utkik efter ordentliga förändringar och förbättringar!

Lofoten 2014
Lofoten 2015

Etapp 4. Nu cyklar jag hem!

TDCIM100GOPROGOPR6525.vå vilodagar utav god mat, dusch och återhämtning passerade väldigt snabbt i Hemavan och plötsligt hade jag hämtat ut min cykel på Cykel & Fiskecenter, packat mina cykelväskor på nytt, bytt om till cykelkläderna, satt fast cykelskorna i pedalerna och börjat trampa i östlig riktning. Så häftig känsla att vara på väg hem igen, efter 1,5 månad ute på tur.

Jag hade en plan att cykla mina resterande 40 mil på 2,5 dag och första dagen lyckades jag bränna av 16 mil. Det var väldigt motiverande att vara på väg hem. Solen sken, jag hade konstant rockmusik i öronen och brände av uppförsbacke efter uppförsbacke. Första natten sov jag i Sorsele på en camping och var riktigt trött i kroppen då jag kom fram. Dagen därpå blev det ytterligare 15 mil på cykeln, vilket innebar att jag då endast hade 9 mil kvar den sista dagen. Jag bestämde då att jag skulle vara i målgången (utanför Cykel och fiskecenter i stan) klockan 14 dagen därpå. screenshot_2016-08-24-19-50-33

När väckarklockan ringde den 25/8 en timma tidigare än vanligt så skyndade jag mig och packade ihop tältet, utrustningen och tankarna och började cykla mot målgången. Jag var ute i extremt god tid. Jag hade all tid i världen att stanna en längre stund i Boliden för glass och jag kom in till Skellefteå klockan 13, dvs en timma för tidigt. Då satt jag mig vid älven och bara njöt av att äventyret inte var riktigt slut ännu. Jag visste att SVT, Norran och familj/släkt/vänner var på plats och väntade på mig.

Några minuter innan 14 gjorde jag mig redo, hoppade på cykeln och trampade mot målgången. Det var en skräckblandad och häftig upplevelse. Det skulle bli så skönt att få vila lite, men jag var ledsen att det var över.

Jag cyklar närmare och börjar se en liten folkmassa stå och vinka åt mig. Jag möts av jubel och applåder, följt utav blommor, massvis med kramar, skumpa och ännu mer kramar. Sån häftig känsla. Jag är SÅ tacksam över alla som följt mig från start till mål, till alla som peppat mig dagligen och som trott på mig. NI har gett mig sån otrolig kraft och extra energi när jag behövt det som mest. Tillsammans har vi även gjort skillnad och skänkt 16 560.- till Ung Cancer. Heja oss!! ♥♥♥

ida1-arlima_mw980

 

Ett extra tack till Cykel & fiskecenter för all den otroliga hjälp jag fått utav er. GULD värt! 

Etapp 3: Treriksröset till Hemavan, till fots!

img_20160728_220706Efter att ha packat om ryggsäcken tre gånger börjar det nu äntligen kännas bra. Lite väl tung men med tanke på hur mycket mat jag har med mig är det inte så konstigt att den är tung. Det blir bättre längst resans gång när maten minskar.
Jag kramar och vinkar familjen och Isac hejdå och förbereder det allra sista, dvs ladda upp all elektronik och ladda kroppen med lite extra kolhydrater innan jag skulle börja gå. Har lite beslutsångest om jag ska ta vandringsleden ut till Treriksröset eller åka båten ut igen, det blev alternativ nr 2. Det är ju ändå cirkus 63 mil jag ska gå, jag behöver inte överdriva och gå 11 km extra haha.

 

Jag börjar traska mot första stugan och kom nästan hela vägen under den eftermiddagen. Det var en skräckblandad förtjusning att vandra helt ensam utan att träffa människor. Att sova i tältet mitt på kalfjället och bara lita till 100 % på sina egna kunskaper. Nu var jag verkligen på G. Första delmålet var Abisko, där väntade ett matpaket som jag skulle fylla på ryggsäcken med när jag kom fram. Vägen dit var riktigt lång, snackset tog slut alldeles för fort och kroppen skrek efter vila och omsorg. Det regnade varje dag och jag grät av lycka när jag kom fram till Abisko. Första sträckan var 18 mil och jag hade gjort bort den jobbigaste etappen.fullskarmsinfangning-2016-08-30-131312-bmp

I Abisko hittar man starten (eller målgången) på Kungsleden, och detta var nästa utmaning. Att ge mig på hela Kungsleden i ett svep, ca 44 mil. Detta var jag så otroligt glad över att få genomföra i sommar eftersom att jag hade tänkt gå den sträckan under 2015 men avbröt veckan innan och gick en kortare sträcka istället p.g.a. snön.
Jag snittade 2,5 mil / dag och det kändes som att jag flög fram längst leden. Jag tog två dagsetapper/dag och det gick faktiskt riktigt bra att gå. Jag njöt trots regnet och jag träffade mängder av goa människor, som jag även har kontakt med nu efteråt.
När jag kom fram till Saltoluokta väntade först en vilodag, men slutade med tre vilodagar p.g.a. feber och magsjuka. Ingen höjdare, detta var helt klart de värsta dygnen någonsin under vandringen. Men när jag var i Salto så uppnådde jag faktiskt målet att samla in 10 000.- till Ung Cancer, så det var ju fina plåster på såren.

När jag tagit mig iväg därifrån fortsatte jag knata i några veckor i alla möjliga olika terränger. Grät av utmattning och lycka om vartannat. Kände sån otrolig tacksamhet över att faktiskt få genomföra det här under skoltiden. Det är ju rätt sjukt. Men jag fortsatte gå, hämta ut matpaket, åt för två personer och rasade i vikt ändå. På något vis var dock kroppen otroligt stark och uthållig, jag misstänker att det är för att jag var så duktig på att återhämta kroppen varje dag. Tacksam över att få klara mig skadefri.

_20160817_210825

Efter ganska precis en månad ute på leden vaknar jag en otroligt solig morgon med utsikt mot vackra syterskalet. Jag var nu 19 km från Hemavan och vandringens slutmål. En mäktig känsla och lite känslosamt. Jag träffade en kille som gått från Ammarnäs och vi gick tillsammans in i mål. Eller just innan målgången fick han springa iväg före mig, för jag ville gå igenom Kungsledens-portalen ensam. Cool känsla. Mina otroliga ben kan gå långt, mina fötter kan ta sån otrolig stryk, mitt pannben är tjockare än jag trodde och jag har lärt mig så mycket om mig själv och hur jag hanterar olika situationer.

Kvällen i Hemavan spenderas med dusch, kräftskiva, alkohol, nya glada ansikten och skytte. Ett helt otroligt bra avslut och en bra start på den allra sista etappen, nr 4 som blir att cykla hem från Hemavan till Skellefteå igen. Stay tuned ♥

Etapp 2. På cykel till Treriksröset!

img_20160719_082720Träningsvärken i överkroppen var värre än någonsin och bara tanken av att få plåga mina ben/rumpan några dagar kändes Xtremt lockande. Vilodagen i Haparanda innebar faktiskt vila. Inte mycket mer än så. Blev en sväng på IKEA, godisätande och uppladdning inför cykelturen. Dagen innan avfärd mötte jag upp mitt cykelsällskap Isac utanför Stadium och vi började packa i ordning våra cykelväskor,  kollade igenom vilken väg vi skulle cykla och råkade hitta ett tivoli på finska gränsen. Givetvis åkte vi karusell och jag mådde dåligt i någon timma efter det haha.

Dagen D trampade vi iväg på cykeln klockan 9 och tog oss ut på E10 på väg mot Kilpisjärvi och Treriksröset. Vi hade båda mycket packning i cykelväskorna och det började kännas ganska rejält i uppförsbackarna framför allt. Fick många bra tekniktips av Isac vilket jag är väldigt tacksam för. Vid dagens slut cyklade vi över till Sverige för att hitta bra tältplats och fick till slut sätta upp tältet på en trevlig familjs tomt. Bullar fick vi också. Succé! Det blev ungefär 13 mil på cykeln den dagen.

Dag två och tre såg ganska lika ut. Vi cyklade iväg klockan 9 och trampade på tills eftermiddagen och hittade alltid fina tältplatser. I snitt blev det ca 13-14 mil om dagen. Jag började få träningsvärk i rumpan och var lite öm. Ändå kändes kroppen rätt stark under samtliga cykeldagar. Vid vissa tillfällen låg jag på ett kaloriunderskott och det märktes givetvis.

Dag fyra, sista cykeldagen vaknar vi på en campingliknande plats till vänster om E10, endast 9 mil från vårt slutmål Kilpisjärvi. Vi visste att det väntades några goa uppförsbackar MEN att vi skulle komma fram till sfullskarmsinfangning-2016-08-30-132622-bmpslutdestinationen senast kl 14. Bara det var ju en underbar känsla. Vi cyklade på och krigade oss fram i uppförsbackarna. Trött som fasen firades det med buffé i Kilpisjärvi.
Därefter väntade vi in mina släktingar som befann sig i deras husbil några mil bort, och de mötte upp oss i Kilpis samma dag. Då tog vi oss även ut till Treriksröset. Jag åkte båten ut med mina släktingar och Isac krigade sig fram på cykeln längst vandringsleden. Vi kom fram samtidigt till röset, dock var Isac betydligt mycket svettigare än alla vi andra tillsammans haha.
Vi klättrade upp på röset, träffade alla möjliga människor där borta, tog lite segerbilder och hade det otroligt trevligt där borta innan vi tog båten tillbaka till Kilpisjärvi (även Isac). Sedan den kvällen spenderades med middag, dusch och bara slappande på campingen där. Dagen därpå packade jag om utrustningen och flyttade över allt nödvändigt från cykelväskorna till vandringsryggan. Senare den dagen kramade jag Isac och släktingarna hejdå, laddade upp all elektronik, tryckte i mig några extra kalorier och började min långa vandring på egen hand. Läs om etapp 3 i nästa inlägg som kommer ut under veckan.

Etapp 2 - Done!
Etapp 2 – Done!

Etapp 1. Havspaddling till Haparanda!

Vänner och nya fina följare. Herregud vilket härligt äventyr jag varit på! Nu kommer jag börja lägga upp texter från alla de fyra olika etapperna, med start på paddlingen givetvis. 
13663430_10153559419442046_211971528_o

Den 11/7 var det dags. Kajakerna var packade och dimman låg ganska tjockt över havet och äventyrets start. Morgonen började med en bilresa in till Skellefteå för att hämta upp lite tröjor med ”Vi stöttar Ung Cancer” -logga, och i samma veva mötte vi upp Anders på Norran som följde med oss ut till stugan för intervju. Här kan ni läsa hans reportageHalv 12 var familjen på plats och vinkade av oss när vi paddlade iväg bakom udden.

 
Äventyret var igång och allting flöt på bra i lugnt tempo. Efter nästan en heldag ute hittade vi en fin liten strand vid söder om Piteå och slog läger där första dagen. Dagen därpå bar det av mot Piteå. Det var en riktigt lång och seg paddlingsdag och efter att ha paddlat en omväg var även humöret lite upp och ner, men efter mycket om och men var vi äntligen inne vid Västra kajen i Piteå, mötte upp en trevlig tjej på Pitetidningen och handlade lite på Coop. Här kan ni läsa reportaget från Pitetidningen. Vi sov inte där utan fortsatte paddla genom Piteå stad, otroligt mysigt faktiskt. Vi paddlade iväg utanför Piteå och tältade på en camping.

Fullskärmsinfångning 2016-07-17 122620.bmpDag tre blev en av de längsta etapperna, från Piteå till Luleå med många långa öppna sträckor. En fantastisk känsla att komma fram till Junkön efter en hel dag med paddling. Träningsvärken satt där den skulle och denna dag insåg vi att vi kommit halvvägs. Cool känsla. Vi fascinerades av Luleås fina skärgård och njöt till max ute på ön bland alla fina segelbåtar. Fantastiskt bra paddlingsdag. Nu var det ju bara nedförsbacke in i mål eftersom att vi tagit oss mer än halvvägs. Dag fyra blev en otroligt lång dag med effektiv paddling och strålande sol som gav mig vätskebrist. Tältet sattes upp på en solig liten ö söder om Kalix, jag vill kalla den för ”myggön” eftersom att det var myggor exakt överallt. Dagen därpå blev en ganska kort sträcka. Vi hade tänkt stanna till vid en camping för att enbart fylla på vatten, men efter det fina bemötande och den goda maten stannade vi där på Camp Frevisören. Ett väldigt bra val och skön uppladdning efter den sista dagen som skulle ta oss in i mål. Vi vinkade hejdå till campingchefen Kenneth och började paddla mot målgången. Däremot blåste det upp till en lättare storm i slutet på dagen, vilket innebar att vi fick gå i land och avvakta ganska länge innan vi paddlade in i mål.
Där möttes vi upp utav mamma och pappa som hämtade både oss och kajakerna, bjöd på mat inne på IKEA och skjutsade mig till Haparanda camping där jag påbörjade återhämtning.

Sammanfattningsvis måste jag säga att vädret hade inte kunnat bli mycket bättre, och det har lett till att det inte varit några konstigheter till att bränna av en jäkla massa mil varje dag. Med tidiga mornar och långa paddlingsdagar tog vi oss från Långnäsudden (ske-å) till Riksröse 59 i Haparanda på sex dagar. Jag är minst sagt imponerad utav vår insats och jag är så lättad över att det gick såpass bra som det ändå gjorde. Denna etapp var den jag var mest nervös inför. En egoboost spreds i kroppen. Nu var det bara att checka in på Haparanda camping, packa om allting inför kommande cykeltur och invänta mitt cykelsällskap Isac. Stay tuned!

 

 

Tack till Hans Brettschneider på  HB adventure för all den fantastiska hjälp med utlåning av kajaker och all annan nödvändig utrustning. Guld värt!

Jag har sagt det förut och säger det igen, TACK för all den oändliga mängd kärlek och pepp som ni gett mig längst vägen. Jag saknar ord för hur mycket uppmärksamhet det här äventyret har fått. Största tackkramen till er alla!♥♥♥

IMG_20160717_091421

1 2 3 4 10